En strålande lördagsmorgon var det då vi begav oss av mot Karlskrona för SM- och DM-tävlingen Karlskronapokalen. Målet för dagen var satt till att ta oss imål med hel bil då vi inte lyckats så bra med det hittills iår. Som vanligt var det Björn som skulle sköta ratten och pedalerna och jag (Daniel) tog platsen i högerstolen för att säga åt honom hur han skulle köra.
Besiktningen flöt vi igenom utan problem, för första gången, då vi spenderat senaste veckan med att bygga om avgassystemet och få ner ljudnivån.

Så efter ett par timmars väntan i det strålande vädret begav vi oss ut mot första sträckan. 46minuters transport. Segt... Men den som väntar på nåt gott... fick vänta ännu längre. Kö efter ett tidigare stopp på sträckan då någon åkt av och hamnat dumt till. Vi får även höra om hur många det ska vara som åkt av inne på första sträckan, såvi bestämmer oss för att ta det lugnt. Vi ska ju ha hel bil imål.

Efter en halvtimmes väntan får vi äntligen släppa loss Mantan på sitt grönbete, in i de krokiga och steniga Blekingska skogarna. Det kan omöjligt finnas roligare vägar! I ett lugnt tempo tog vi oss förbi sönderkörd bil efter bil. Som det sas efter tävlingen: Uttrycket "Det står bilar överallt där inne" stämde perfekt. 20 bilar på 6,8km. Då är det lurigt...
Men vi tog oss igenom sträckan utan problem, på en åttonde tid i klassen visade det sig, men vi brydde oss inte om tider.

En kort transport, sen var det dags för SS2. Vi ökade tankten något, men såg ändå till att ha en hel bil. Inga problem här heller, men vilken fantastisk väg. Det var längesen jag hade så här roligt. Och i målet fick varsin välbehövlig dricka och varsitt äpple. Det satt perfekt. Tack till vem än det var som kom på den idén. Den lilla tempoökningen och problem för motståndare gav oss tredje bästa tid i klassen. Fortfarande brydde vi oss inte alls om tiderna..

SS3 fortsatte i samma stil. Dock händer här något VÄLDIGT irriterande. Mitt på sträckan står det plötsligt två killar i tävlingsoverall och vinkar ner oss rejält. Så det är bara att sakta ner och puttra runt svängen och där ser vi... INGET HINDER!! Så full fart igen fram till nästa sväng och åter igen blir vi nervinkade av folk i overall. "okej, här är det nåt rejält ivägen" tänker jag, och vi puttra runt denna andra svängen. TOMT IGEN!!! I den tredje svängen står det mer folk och viftar och där(!) ligger det en bil på sidan och täcker halva vägen. Detta tappade vi massor med tid på, men de andra i klassen råkade nog ut för samma öde. Det som irriterar mest är att det är tävlande som vinkar ner så långt innan. Okunnig publik är en sak, men när folk i tävlingsoverall viftar... Illa illa...
Vi blir även hindrade av damm på denna sträcka då bilen framför åkt av och inte ligger så långt före oss. Trist, men vi bryr ju oss inte om tider. Ändå blir vi även här trea på sträckan fastän vi tar det väldigt lugnt. Och fortfarande bryr vi oss inte om tider...

Så var det dags för service, rejäl vätskepåfyllning och kanske en titt på några tider. Men vi hittar inga uppdaterade resultatlistor. Av de 11 som startade i klassen återstår nu bara sex bilar varav en kom försent till servicen och fick massa tidstillägg. Nu i efterhand har jag räkna på tiderna och jag har fått det till att vi, efter halva tävling, ligger tvåa! Tänk om vi visst om det då...

SS4 var dagens längsta, dagens varmaste och dagens jobbigaste. En mil och sju minuter i en stekhet bil på en sträcka som bara svänger och svänger. Inte lika mkt som tidiagre sträckor kanske, men ändå aldrig något tillfälle att hämta andan. Vi börjar båda bli utmattade och slitna och bestämmer oss för att ta det extra lugnt och se till att vi klarar vårt uppsatta mål. Femte tid i klassen, vi börjar tappa men har fortfarande ingen koll på tider.

Bara en liten kort transport igen, båda två helt utmattade i bilen i behov av en längre paus. Men det var bara till att bita ihop och försöka koncentrera sig. Fem minuters konstant svängande och notrabblande senare är vi imål på SS5. Kan inte påstå att jag har nåt direkt minne av denna sträckan, men kul var det. Sjätte och sista tid i klassen. Nu var vi helt slut båda två... Men en längre transport väntar nu och chansen att ta igen lite krafter. De sista dropparna vatten vi hade med oss slank ner och nu ville vi bara till slutmålet. Men en tanke slog mig. Sex bilar kvar, ett par av dom visste vi hade haft problem och vi hade ändå nån hyffsad tid i början. Kanske en pallplats trots allt?

SS6 fortsatte i samma stuk som alla de andra sträckorna. Sväng och sväng och krön och stenar överallt (brevid vägen). Något extra sakta gick det inte, vi njöt av de sista minuternas sladdande. Ett par hundra meter kvar, vi kommer ut på en äng, en längre raka och sen noten ÖH1 (öppen höger 1) dvs en 90-graderssväng åt höger. Björn håller fullt längs rakan, jag upprepar noten igen, som jag brukar, ifall han inte uppfattade den. Men han bromsar inte!! Jag skriker i intercomen "ÖPPEN HÖGER 1!!" och han ställer sig på bromsen. Vi har felhastighet in, fel spår och diket på yttern ser inte trevligt ut. Björn kastar in bilen i svängen och lyckas få hejd på framänden av bilen. Dock vill bakänden fortsätta och det blir en snurrning för oss, bilen är fortfarande hel och jag pustar ut. Nu är det ju inte det allra lättaste att vända en bil på dessa smala vägar, så vi tappar ungefär 20 sekunder på denna fadäsen. Dessutom stod våra föräldrar och tittade i just denna svängen, som var tävlingens allra sista. Björn erkände att han var helt slut, hade svårt med koncentrationen och tyckte vägen såg ut att svänga vänster. Aja, ett litet misstag på en hel tävling. Det kan man inte klaga på.

Vi tog oss in till Karlskrona igen till slutmålet och vårt mål att komma igenom med hel bil klarade vi. Självklart var vi nöjda med detta och vi hade haft en fantastiskt rolig dag. Med gott humör gick vi in och kollade tiderna. Femma i klassen. Okej, ungefär vad vi hade väntat oss. En vidare titt, 12,2sekunder från fjärde. Inte illa! Tänk om vi inte hade snurrat och tappat 20sekunder.. Men!! Tredjeplatsen var 16,7sekunder ifrån oss. Utan snurren hade vi inte bara tagit oss imål utan även fått med en pokal hem. Irriterande...

Ett stort tack till Karlskron AK för en fantastisk tävling. Vilka vägar! Och perfekt oraganisation. Och för våran del fick vi bara positiva svar på våra egna frågor. Nya avgassystemet håller ljudet nere som det ska. Bilen går ganska bra nu, även om det kunde varit bättre på låga varv. Där tappar vi massor av tid... Notläsningen funkade bra trots att det var över en månad sen sist och Björn kör mer efter noterna nu. Och som bonus så märkte vi att vi hänger med bra i klassen med vår motorsvagare bil, fastän vi tog det väääldigt lugnt. Synd att det är så långt tills nästa DM-tävling...

I övrigt så ska gamla 240n ut och rastas den 5e Juli. Då gör Johan sin debut bakom ratten och jag ska lotsa honom genom vägarna runt Strömsnäsbruk. Och kanske Björn rastar Mantan igen då med Emmy eller Ida i högerstolen?