Här kommer en liten snabbrapport från Manta-delen av teamet.
En nervös kartläsardebutant och en ovanligt lugn förare anlände tillsammans med service-pappa i god tid till Strömsnäsbruk där anmälan och besiktning klarades av snabbt och lätt.
Stort plus till arrangören där, inte ofta man kan köra rakt in till besiktningen utan att behöva köa.

Efter lite extra väntan pga av ett uppehåll på ss1 fick vi äntligen starta. SS1 var 9km lång och gick helt ok. Motorn kändes bra men bromsarna lite konstiga. Har inte sett någon resultatlista än men enligt tidtavlan vid målet på sträckan var vi 10s efter Nicke Nilsson som brukar vara snabb. Helt ok tyckte vi.

In till service för lite vätskepåfyllning och vila. Tyvärr vaknade jag nog inte ur vilan när det var dags för ss2.
Var längesen jag körde så dåligt, det är skrämmande att se incarfilmen. Absolut noll attack genom hela sträckan.

Ny service där vi konstaterade att det försvunnit lite bromsvätska men annars verkade det mesta ok. Bara att ta nya tag på de två avslutande sträckorna.

Helt annan attack på ss3, en väg som var helt underbar. Krokig som tusan men ändå rytmisk, tror aldrig jag haft roligarepå en rallysträcka. Dock lite väl mycket sladdande för att sätta en riktigt bra tid, men det var det värt!
Dessutom fick vi revansch på den luriga målsvängen som lurade ner vår GrE-Manta i diket för några år sedan. Kände igen grusvallen vi träffade då och kunde glida igenom mitt på vägen. Enda problemet var bromsarna som bara blev sämre och sämre.

Laddade som tusan startade vi avslutande ss4 som var ss1 en andra gång. Tänkte ha lika roligt som på ss3 och sladda såmycket jag bara kunde. Tyvärr hann vi bara några hundra meter in på sträckan innan motorn började gå illa. Bara att puttra igenom så gott det gick och iallafall ta oss i mål.

Det höll till målet, upp på släpet och ner igen där hemma. Men när bilen skulle köras in i garaget dog motorn och gick sedan inte att få runt.
Bromsproblemet har vi lokaliserat till en läcka vid handbromsen som bör vara enkel att rätta till. Vad det är med motorn är en annan sak...

Återstår att se hur allvarligt det är och när vi kan starta igen...

Vi hade iallafall roligt och Ida skötte sig utmärkt i högerstolen!

Tack till Södra Sunnebos MK för en, som vanligt, välarrangerad tävling!
Ett minst lika stort Tack till Pappa, Tom, Emmy och Bella för service och support.